header

Ljusa jeansleggins

| Lindex. Topshop. H&M. Converse. |




Riktig kärlek.


Att stå där ensam igen skulle kännas så konstigt, en bit av mig skulle fattas. En stor bit av mig. Hela mitt hjärta skulle fortfarande vara ditt. Varje gång jag skulle titta i spegeln skulle jag påminnas om att jag än gång var din. Tjejen med världens lyckligaste leende och det där röda lockiga håret, dom där lockarna som du brukade leka med. Dom där prickarna jag har på armen som liknar en bowling bana och den där lilla ängla vingen jag har på mitt armband. När jag fick den sa du att den påminner dig, om mig. Att jag är din ängel. En ängel som du aldrig kommer glömma, en tjej som som har något som ingen annan har.

 

Jag minns fortfarande den dagen då det inte hade blivit vi. Det var du också var det jag. Vi gick i samma klass du spanade lite på mig men jag vågade knappast hoppas på att mina vänner hade rätt när dom viskade till mig ” Vi tror att han gillar dig! ”. Kvällen efter det tog jag äntligen mig i kragen och skickade ett sms till dig, jag hoppades så innerligt att du skulle svara men jag kunde inte tro för mycket. Då skulle jag bli besviken, trodde jag. Smset var inte vilket sms som helst det var nämligen ett kedje meddelande. Där det stod ” Vad vill du göra med mig år 2010 ? ” och så fanns det en massa olika altenativ. Krama mig, Kyssa mig, Vara mer än vän med mig, Bråka med mig. Ovanligt snabbt, nästan för snabbt pep min mobil till och jag såg på displayen. Det var ditt namn som stod där, jag var snabb och klicka fram meddelandet. Det kanske jag skulle få ångra men det är så lätt att vara efter klok. Jag läste igenom smset en gång, två gånger, tre gånger. Det var som att orden som stod där var för fina för mig. Var det där meddelandet verkligen till mig ?! där stod i alla fall. ” Jag vill göra mer än allt det där med dig, förutom att bråka såklart. Det är det sista jag vill ”

 

Tankarna snurrade i mitt huvud och det tog länge innan jag fått knapprat in ett svar. Vad skulle jag svara ? vad skulle jag svara för att inte låta alldeles för ivrig ? jag kanske gör bort mig ? men tillslut hade jag lyckats skicka iväg ett svar och lika fort fick jag ett svar tillbaka. Vi skrev sedan hela kvällen. Hela dagen där på och då nästa dag.

 

Dagarna gick och vi lärde känna varandra mer och mer. Kanske lite för mycket, det blev nästan lite pinsamt när jag träffade dig i skolan, vilket var ganska så ofta eftersom att vi gick i samma klass. Även då. Vi var ganska blyga mot varandra. Dock var vi hur öppna som helst via sms och lärde snabbt känna varandra riktigt riktigt mycket. Du berättade om första dagen i samma klass som mig, den där dagen som nog var den hemskaste i mitt liv hade varit en väldigt bra dag för dig. Du hade träffat den där lilla flickan med massor av fräknar som var hur söt som helst, det var så du beskrev mig. ” Du såg så ynklig och oskyldig ut ” skrev du till mig någon gång i mars förra året.

 

Men det var på påskdansen som allt hände. Jag var taggad till tusen, jag kände på mig att den här kvällen skulle bli bra. Och den blev mer än bra vill jag lova. Den bästa i mitt liv. Jag satt där med mina vänner och skrattade och hade kul, en ny låt spelades i högtalarna och så hör jag någon av mina vänner säga. ” Julia han kommer mot oss ” Där satt jag, så nervös så bena vara skakade. Mina händer var kallsvettiga och jag kunde inte tänka klart. Jag såg dig gå med bestämda steg mot mig och snart var du bara några centimeter från mig. Du tog min hand och frågade ” Vill du dansa ? ”

 

Texten är skriven av mig Julia

 





In the dark.

Canon eos 450D + 18-55mm + Speedlite blixt +  Stativ och fjärrutlösare












Hej, Julia Brännmark heter jag och är en tjugoårig, Norrbottens tjej som älskar allt vad som har med mode, foto och design att göra.

Jag lägger gärna lite för mycket av min fritid vid datorskärmen och kan det mesta som har med Indesign, Photoshop och Illustrator att göra. layouter, grafiska profiler, hemsidor och framför allt fotografin har att göra. Jag har med kameran vart jag än går och har på senare år sett världen mer genom kameralinsen än vad jag ser den genom mina egna ögon.